Biologi

Med mer än fem miljoner år, är Nerjagrottan ett imponerande geologiskt skådespel, resultatet av karstprocesser, som skapar fascinerande speleotem och erbjuder avgörande vetenskaplig information. Internationellt erkänd, positionerar sig denna grotta som en ovärderlig vetenskaplig resurs och ett underjordiskt naturmuseum.

Biologi Biologi Biologi Biologi Biologi Biologi Biologi Biologi Biologi Biologi Biologi Biologi Biologi Biologi Biologi Biologi Biologi Biologi Biologi Biologi Biologi Biologi Biologi Biologi Biologi Biologi Biologi Biologi Biologi Biologi Biologi Biologi Biologi Biologi Biologi Biologi Biologi Biologi Biologi Biologi

Fauna

Fladdermöss är de mest representativa djuren i grottor, men de är inte de enda. I de djupaste delarna av grottor bor en särskild och mycket sårbar fauna, kallad troglobia, perfekt anpassad till det extrema livet i denna underjordiska miljö. På grund av avsaknaden av ljus och den höga omgivande fuktigheten, tenderar troglobiter att uppvisa minskning eller förlust av ögon, förtunning och avpigmentering av det yttre kutiklet, förlängning av kroppen och bilagor samt förbättring av de taktila och kemiska känsliga organen. Bristen på mat och behovet av att spara energi gynnar en mycket varierad näring och deras motståndskraft mot fasta. Vuxna exemplar tenderar att vara mycket långlivade, med ett långsamt liv, med frekventa perioder av dvala och avsaknad av dagliga och årliga rytmer. När de reproducerar sig är äggen små, få och med långsam embryoutveckling. Den troglobiska faunan i en grotta brukar ha endemiska arter, det vill säga, exklusiva för grottan, som representerar en resurs av stort vetenskapligt värde. Ur ett biogeografiskt och evolutionärt perspektiv har vissa arter status som paleoendemismer, det vill säga, de är reliker från en till största delen utdöd fauna. Bland de troglobiter som bor i Nerjagrottan har skalbaggen Platyderus speleus (Cobos, 1961), gräshoppan Petaloptila malacitana (Barranco, 2010), pseudoskorpionen Ephippiochthonius nerjaensis (Carabajal Márquez, García Carrillo & Rodríguez Fernández, 2001), dipluran Plusiocampa baetica (Sendra, 2004) och gråsuggan Porcellio narixae (Cifuentes, 2018) identifierats, varav de tre sista arterna dessutom är endemiska för Nerjagrottan.

Microbiota

Mikroorganismerna är de första levande varelserna som koloniserar grottor, dit de kan komma genom sprickor i berget eller transporteras av infiltrerande vatten, luftströmmar eller andra levande varelser. Vanligtvis grupperas de i funktionella gemenskaper av olika komplexitet, kända som biofilmer. Förutom organismer med olika metabolism bildas biofilmer också av vatten och en hydratiserad matris av extracellulära polymera substanser som skyddar dem mot ogynnsamma miljöförhållanden och möjliggör deras vidhäftning till substrat. Nerjagrottan utgör det ekologiska nischen för ett brett spektrum av biofilmer som vanligtvis är lite diversifierade, med en enkel struktur och mycket känsliga för miljöförändringar. Jämvikten mellan de olika grupperna av mikroorganismer som utgör mikrobiotan i den underjordiska miljön, samt deras relation till själva grottan, påverkar evolutionen och bevarandet av detta ömtåliga ekosystem.